Planer har funnits länge att träffa familjen på marieberg, dvs Blomsterlandet o Ikea. Är brorsans ända lediga dag och jag gladde mig så för denna dag som jag önskade mig i julklapp, kommer så sällan ut så därför har denna önskning mer betydelse än vad jag kan beskriva.

Tidigt på morgon får jag besked om at ena Assistenten är sjuk, Assen som skulle följa med till shoppingen. Självfallet kan hon ju inte råför det, men kan inte låta bli att bli sååå less på att vara beroende och vara i denna sitts där jag måste betala

Att åka med en vikarie funkar inte heller då dem inte har vanan el rutinerna att åka hemifrån med mig. Förstod genast att det inte skulle bli ngn utflyckt idag oavsett hur mkt jag längtat ef den.

Har hänt så mkt jobbigt denna höst att jag är så desperat efter bra inslag i vardagen och positiva händelser. Så mkt vikt läggs på de få tillfällerna som jag kan få komma hemifrån och göra ngt roligt utöver det vanliga, därför tar det hårt på en när det alltiv rider på andras vilkor, dvs om dem är friska el inte.

Mådde redan dåligt fysiskt på morgonen, beskedet och dess faktum tog all ens ork. Låg i sängen i ngt slags töcken, kunde inte fungera alls. Mådde dåligt pga flera orsaket att jag inte ens viste vad för dag det var el att jag hadde möjligheten att duscha. Inom mig vart allt för mkt.

Fick sen reda på att det inte gick att finna assar fr lunch till kv. trodde inte mina öron föst, sen orkade jag inte reagera el känna ngt klring saken, var för tömd....

Att man ef flera år av ansökningar för att få assistans sedan skall vakna upp en dag och helt plötstsligt inte får ngn hjälp att äta, duscha, få medeciner och allt annat väsentligt för att existera....trodde aldrig att denna dag skulle accepteras som en fjärt i rymden....vad är liksom jag värd på annandag jul när alla skall iväg å fira men jag får inte det för jag är handikappad och har massa behov. Den dagen brast mycket inom mig!

Har två assar på morg å kv men även un kv den måndagen kom bara en asse och jag fick inte heller då den hjälp som jag blivit beviljad av svensk lag!

Koncekvenserna vart ett långvarigt trycksår i röven, det var min belöning för att vara sårbar å i extremt hjälpbehov. Får en knut i magen när jag tänker på denna dag.

Kampen blir nu att återuppbygga tilliten till att lita på att personal kommer varje dag så jag kan leva värdigt.

Dagarna efter var min hälsa så påverkad å försämrad att jag nästan förlorade kampen om livet, kanske är svårt att förstå men fysiska hälsan kraschar liksom när man inte får hjälp med att gå på toa, duscha, äta, få medeciner, få komma upp i permon, få leva ut intressen, få omvårdnad och det sociala mm. Vart väldigt sjuk och skör men gjorde allt i min makt att inte lyssna på kroppen och ge upp.

Ngr dagar efteråt kom jag o assen äntligen iväg till Marieberg och jag började långsamt få lite krafter tillbaka. Så är inte mkt som kan få en på fall, men även lite för att vända allt till det bättre :-)