Är en mkt tuff period nu...
Fick lämna bort min älskade katt jag haft i 8 år. Assistansen som skall ge mig liv håller på att braka samman och chefen har flytt och lämnat oss tillfälligt.
Vården gav mig knappt hjälp nyligen när jag åkte in akut med lågt hb å massa problem, fick min 16:e blodtransfusion på 6 månader men i övrigt fick jag bara käftsmällar av vårdpersonalen och var inte långt ifrån att hamna på IVA.
Samt hjälpen jag ska få av min hemsköterska brakar ihop och resulterar i att dem tom delar min medicin fel men ingen tar ansvar....
I övrigt finns nog ännu mer bekymmer fr myndigheter som styr mitt liv.

Men idag vart hjärtat så förtvivlat igen att jag fick vila som i en kokong där varken tid eller rum fanns, bara vila i nuet och återfinna lite av den lycka som jag så hårt fått kämpa för i mitt liv....men den finns! Men är märkligt att man ändå kan finnas till med empati och kärlek trotts alla dem andra som gjort mig illa un åren.
-än finns hopp om liv och ljus i mittvliv , och kärleken. Kärleken gör ju sitt med :)