livskampen

Inlägg publicerade under kategorin Livets mot och medgångar

Av Li - 14 september 2013 20:55

Är en mkt tuff period nu...
Fick lämna bort min älskade katt jag haft i 8 år. Assistansen som skall ge mig liv håller på att braka samman och chefen har flytt och lämnat oss tillfälligt.
Vården gav mig knappt hjälp nyligen när jag åkte in akut med lågt hb å massa problem, fick min 16:e blodtransfusion på 6 månader men i övrigt fick jag bara käftsmällar av vårdpersonalen och var inte långt ifrån att hamna på IVA.
Samt hjälpen jag ska få av min hemsköterska brakar ihop och resulterar i att dem tom delar min medicin fel men ingen tar ansvar....
I övrigt finns nog ännu mer bekymmer fr myndigheter som styr mitt liv.

Men idag vart hjärtat så förtvivlat igen att jag fick vila som i en kokong där varken tid eller rum fanns, bara vila i nuet och återfinna lite av den lycka som jag så hårt fått kämpa för i mitt liv....men den finns! Men är märkligt att man ändå kan finnas till med empati och kärlek trotts alla dem andra som gjort mig illa un åren.
-än finns hopp om liv och ljus i mittvliv , och kärleken. Kärleken gör ju sitt med :)

Av Li - 28 januari 2012 22:15

Varje dag är annorlunda och jag mår på olika sätt, är läskigt när det vänder till det värre på ngr minuter.

Har ätit dåligt i flera dagar, får väl i mig runt 600 kcal per dygn vilket är fruktansvärt lite. Kan inte förstå att många vill leva med svält bara för att bli smal...världen är underlig!

Är kämpigt nu att få i mig mat, har gått ned i vikt såpass att jag inte kan hålla värmen...fryser konstant. Och är fruktansvärt trött, kroppen vill bara sova men inte jag!


Just nu plågar starka ledsmärtor mig, i alla leder och lederna i fingrarna är oxå inflamerade. Gör ont vad jag än gör med handen. Nervsmärtorna i h. hand som opererats har börjat igen, önskade dem kunde byta hand och arm, när jag ändå inte kan använda en förlamad hansd.

Även diskbråcket och en massa andra smärtor håller på och gnager dag in och dag ut trotts starka medeciner.

Har hänt mkt med hälsan under hösten till det värre, blir mer orkeslös och vill vissa dagar övertyga mig om att det inte är värt att gå upp ur sängen, att försöka leva dagen på bästa sätt.


Är så trött ikväll, har legat fr kl 17:00 då försäkringskassan bestämt det, men har ingen ork mer än att skriva lite rader här. Är inge motiverad, känns som det är lika bra att simma runt i sömnens värld. För om man fungerar vill man ju göra skillnad i världen, hjälpa andra och sig själv, känna värdighet och allt det där. Känner inget av det vilket leder till känslan av värdelöshet....för vad gör jag för nytta liggandes i sängen.

Dessa ord är eg inte den jag eg är utan mer hälsan som talar, för jag är så utpumpad, så trött, så utmattad. Mer än på ett ytligt plan.

Skulle vilja göra ngt roligt under helgen men har inge val än att ligga här ensam. Det bidrar med till att helhets måendet sänks och jag tappar all motivation....vill ju inte ha det så här!

gör vad jag kan...men vet inte hur länge det håller!

Av Li - 28 januari 2012 00:54

Påminns just nu mkt om allt jag vill göa och uppleva, en del är orealistiska men en del möjliga men har sina orsaker till varför det inte funkar.

Här sitter man i lägenheten, och livet bara flyger fram....men vfiljan är det inte fel på eller envisheten att försöka! är sjukdomarna, handikappen, ekonomin och praktiska frågor som gör att man blir så ofrivilligt isolerad.

Vill ju sååå gärna ut, bara ut nånstans och känna mig fri. Ser ju vad dem runt mig lever för liv och även all otacksamhet, å här sitter man å får vara tacksam om man ens klarar att äta, sova och skita. Men vill ha mer än bara det i livet, men än är inget givet och det tär på en enormt när man vill leva livet.


Exploderar inombords när man blir mkt sjuk och inkappslad i en ballong jag inte kan spräcka, jag når då inte ut alls. Spelar ingen roll vad jag vill, man känner sig mer död än levande och det är skrämmande. För är så lätt för mig att ge efter för kroppens vilja som bara vill få vila, få söka frihet och lugn.

I dem lägerna behövs mkt styrka utifrån så att jag påmins om den delen.


Märker att om jag inte gör ngt för andra så känner jag mig ganska värdelös, är så viktigt att få leva ut den jag är. Det lilla jag kan göra blir så stort i mitt liv att det hänger på en skör tråd just när jag blir mkt sämre och knappt kan tala. Då är det inte mkt som får mig att tro att livet är värt ngt -vilket det absolut är.


Vissa dagar vet jag inte vart jag skall ta vägen, när armar o ben inte lyder och jag bara duger att sitta still och tyst...är ett under att jag inte stupat för länge sen då så mkt händer i och ekring mig, och av själva situationen. Vet inte helt varför jag finns till här o nu och ändå vill gå upp ur sängen imorgon!?


Just nu balanserar jag på en hårfin lina, men allt positivt som ssker ökar säkra steg på linan. Väldigt lite kan få mig att falla och är lite som behövs för att resa sig igen.

24 tim om dygnet pågår kampen att inte lyssna allt för mkt på livets-trötthet och kroppens vilja att inte orka ett steg till.

Vill så mkt men kampen tär på glädjen och nyfikenheten och när jag ser det blir jag mkt ledsen. Vill ju leva och känna mig levande, inte bara känna mig gammal.

Av Li - 27 december 2011 02:19

Planer har funnits länge att träffa familjen på marieberg, dvs Blomsterlandet o Ikea. Är brorsans ända lediga dag och jag gladde mig så för denna dag som jag önskade mig i julklapp, kommer så sällan ut så därför har denna önskning mer betydelse än vad jag kan beskriva.

Tidigt på morgon får jag besked om at ena Assistenten är sjuk, Assen som skulle följa med till shoppingen. Självfallet kan hon ju inte råför det, men kan inte låta bli att bli sååå less på att vara beroende och vara i denna sitts där jag måste betala

Att åka med en vikarie funkar inte heller då dem inte har vanan el rutinerna att åka hemifrån med mig. Förstod genast att det inte skulle bli ngn utflyckt idag oavsett hur mkt jag längtat ef den.


Har hänt så mkt jobbigt denna höst att jag är så desperat efter bra inslag i vardagen och positiva händelser. Så mkt vikt läggs på de få tillfällerna som jag kan få komma hemifrån och göra ngt roligt utöver det vanliga, därför tar det hårt på en när det alltiv rider på andras vilkor, dvs om dem är friska el inte.


Mådde redan dåligt fysiskt på morgonen, beskedet och dess faktum tog all ens ork. Låg i sängen i ngt slags töcken, kunde inte fungera alls. Mådde dåligt pga flera orsaket att jag inte ens viste vad för dag det var el att jag hadde möjligheten att duscha. Inom mig vart allt för mkt.

Fick sen reda på att det inte gick att finna assar fr lunch till kv. trodde inte mina öron föst, sen orkade jag inte reagera el känna ngt klring saken, var för tömd....

Att man ef flera år av ansökningar för att få assistans sedan skall vakna upp en dag och helt plötstsligt inte får ngn hjälp att äta, duscha, få medeciner och allt annat väsentligt för att existera....trodde aldrig att denna dag skulle accepteras som en fjärt i rymden....vad är liksom jag värd på annandag jul när alla skall iväg å fira men jag får inte det för jag är handikappad och har massa behov. Den dagen brast mycket inom mig!


Har två assar på morg å kv men även un kv den måndagen kom bara en asse och jag fick inte heller då den hjälp som jag blivit beviljad av svensk lag!

Koncekvenserna vart ett långvarigt trycksår i röven, det var min belöning för att vara sårbar å i extremt hjälpbehov. Får en knut i magen när jag tänker på denna dag.

Kampen blir nu att återuppbygga tilliten till att lita på att personal kommer varje dag så jag kan leva värdigt.


Dagarna efter var min hälsa så påverkad å försämrad att jag nästan förlorade kampen om livet, kanske är svårt att förstå men fysiska hälsan kraschar liksom när man inte får hjälp med att gå på toa, duscha, äta, få medeciner, få komma upp i permon, få leva ut intressen, få omvårdnad och det sociala mm. Vart väldigt sjuk och skör men gjorde allt i min makt att inte lyssna på kroppen och ge upp.


Ngr dagar efteråt kom jag o assen äntligen iväg till Marieberg och jag började långsamt få lite krafter tillbaka. Så är inte mkt som kan få en på fall, men även lite för att vända allt till det bättre :-)

Presentation


Välkommen hit. Heter Li och är normalt sett en levnadsglad människa, lever dock i en sjuk kropp som hindrar livet mer och mer. Gillar att dela med mig av livet då det hjälper mig. Är 31 år men min kropp är 70-80 år. Fråga gärna om det är ngt! Är öppen å ä

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2013
>>>

Omröstning

Vad är era favoriter husdjur?
 Tamråtta
 Katt
 Hund
 Häst
 kanin
 Marsvin
 Fåglar
 Reptiler
 Fiskar
 Möss
 Hamster
 Iller
 Chinchilla
 Degusråtta
 övriga djur

Senaste inläggen

Kategorier

Mina älskade orkideer

 

Min konst

 

Arkiv

Lämna ett avtryck

Länkar

Besöksstatistik

Sök i bloggen

RSS

Språk/Language


Skapa flashcards