Varje dag är annorlunda och jag mår på olika sätt, är läskigt när det vänder till det värre på ngr minuter.

Har ätit dåligt i flera dagar, får väl i mig runt 600 kcal per dygn vilket är fruktansvärt lite. Kan inte förstå att många vill leva med svält bara för att bli smal...världen är underlig!

Är kämpigt nu att få i mig mat, har gått ned i vikt såpass att jag inte kan hålla värmen...fryser konstant. Och är fruktansvärt trött, kroppen vill bara sova men inte jag!

Just nu plågar starka ledsmärtor mig, i alla leder och lederna i fingrarna är oxå inflamerade. Gör ont vad jag än gör med handen. Nervsmärtorna i h. hand som opererats har börjat igen, önskade dem kunde byta hand och arm, när jag ändå inte kan använda en förlamad hansd.

Även diskbråcket och en massa andra smärtor håller på och gnager dag in och dag ut trotts starka medeciner.

Har hänt mkt med hälsan under hösten till det värre, blir mer orkeslös och vill vissa dagar övertyga mig om att det inte är värt att gå upp ur sängen, att försöka leva dagen på bästa sätt.

Är så trött ikväll, har legat fr kl 17:00 då försäkringskassan bestämt det, men har ingen ork mer än att skriva lite rader här. Är inge motiverad, känns som det är lika bra att simma runt i sömnens värld. För om man fungerar vill man ju göra skillnad i världen, hjälpa andra och sig själv, känna värdighet och allt det där. Känner inget av det vilket leder till känslan av värdelöshet....för vad gör jag för nytta liggandes i sängen.

Dessa ord är eg inte den jag eg är utan mer hälsan som talar, för jag är så utpumpad, så trött, så utmattad. Mer än på ett ytligt plan.

Skulle vilja göra ngt roligt under helgen men har inge val än att ligga här ensam. Det bidrar med till att helhets måendet sänks och jag tappar all motivation....vill ju inte ha det så här!

gör vad jag kan...men vet inte hur länge det håller!

Påminns just nu mkt om allt jag vill göa och uppleva, en del är orealistiska men en del möjliga men har sina orsaker till varför det inte funkar.

Här sitter man i lägenheten, och livet bara flyger fram....men vfiljan är det inte fel på eller envisheten att försöka! är sjukdomarna, handikappen, ekonomin och praktiska frågor som gör att man blir så ofrivilligt isolerad.

Vill ju sååå gärna ut, bara ut nånstans och känna mig fri. Ser ju vad dem runt mig lever för liv och även all otacksamhet, å här sitter man å får vara tacksam om man ens klarar att äta, sova och skita. Men vill ha mer än bara det i livet, men än är inget givet och det tär på en enormt när man vill leva livet.

Exploderar inombords när man blir mkt sjuk och inkappslad i en ballong jag inte kan spräcka, jag når då inte ut alls. Spelar ingen roll vad jag vill, man känner sig mer död än levande och det är skrämmande. För är så lätt för mig att ge efter för kroppens vilja som bara vill få vila, få söka frihet och lugn.

I dem lägerna behövs mkt styrka utifrån så att jag påmins om den delen.

Märker att om jag inte gör ngt för andra så känner jag mig ganska värdelös, är så viktigt att få leva ut den jag är. Det lilla jag kan göra blir så stort i mitt liv att det hänger på en skör tråd just när jag blir mkt sämre och knappt kan tala. Då är det inte mkt som får mig att tro att livet är värt ngt -vilket det absolut är.

Vissa dagar vet jag inte vart jag skall ta vägen, när armar o ben inte lyder och jag bara duger att sitta still och tyst...är ett under att jag inte stupat för länge sen då så mkt händer i och ekring mig, och av själva situationen. Vet inte helt varför jag finns till här o nu och ändå vill gå upp ur sängen imorgon!?

Just nu balanserar jag på en hårfin lina, men allt positivt som ssker ökar säkra steg på linan. Väldigt lite kan få mig att falla och är lite som behövs för att resa sig igen.

24 tim om dygnet pågår kampen att inte lyssna allt för mkt på livets-trötthet och kroppens vilja att inte orka ett steg till.

Vill så mkt men kampen tär på glädjen och nyfikenheten och när jag ser det blir jag mkt ledsen. Vill ju leva och känna mig levande, inte bara känna mig gammal.

Älskar foto, tycker det är ett härlig sätt att föreviga minnen. Så en dag nyligen, väntade på att Phalaenopsis-hybrid skulle slå ut -var inte länge sedan den var halvdöd! Men nu så, bilden togs precis när knoppen öppnat sig, ställde på en läderstol och mina växt-ljusrör gjorde så att det vart häftig ljuseffekt.

Hadde mio ute här om dagen, han brukar åka runt i min luvjacka på förmidagarna och så fick jag läge att plåta oss två tillsamans. Vart riktigt bra!

Min feta råtta Moritz älskar att sitta timtal och klia samt putsa sig, varefter han gärna sover en blund liggandes på rygg -nått råttor normalt sett inte gör.

Denne herre har verkligen en skön stil må jag säga när han ligger som en  överviktig maffia-boss och breder ut sig. Här om dagen fick jag äntligen shansen att föreviga hans sköna stil för han är verkligen en underbart gosig herre som jag alltid kommer minnas.

 
    Ja han har verkligen fingret i mun och han ser ut att vara ett barn som           suger på tummen :-)

Otroligt söt!

Ser ut att vara bakis och orkar inte röra en fena!

Inte långt ifrån att flyga på rosa moln!