Köpte mitt digitala ritbord i maj 2011 och ganska snabbt provade jag att måla porträtt av vänners djur. Var riktigt kul och uppskattat  

Straxt efter nyår kom detta lite udda motiv fram och målades klart på 24 timmar, snabbare än jag brukar måla.

Mkt händer kring mig och vissa dagar är man vilsen och rätt vad det är finner man vägen dit man skall.

Målningen skilldrar sökandet efter "vägen", men undermedvetet kanske man redan vet vart den är, man behöver lära sig att lyssna å se mer för att upptäcka det man redan vet.

  Är frälst i tamråttor och har haft många sådana men är sällsynt dem är en del av motiven, menm denna gång så :-)

Vägen till...

Har alltid målat personliga julbilder till familj å vänner, och under senaste 3-4 åren har jag inte kunnat måla pga förlamningar och det har varit en stor sorg. Men nu så, målade non-stop innan jul. Såg verkligen framemot att få ge personliga bilder som har ngn anknytning med motagaren. Julbilderna vart jag supernöjd över och dem uppskattades mkt vilket berörde mig oerhört mkt :-)

Julbilder 2011

Har alltid varit en naturmänniska och spec djupa skogar betyder mkt. Sen kom sjukdom in i mitt liv och allt vad naturen heter kom att tyna bort, tills hösten 2011 då jag o en assistent fann glöden att ofta åka till skogen, göra upp en eld och bara njuta och ladda batterierna. Är så underbart därute, jag kan vila där. Ville skildra känslan i en målning och så kom denna skogsmotiv. Den rofyldheten har jag inte funnit ngn annanstans.

Vilan i skogen

Hösten 2011 har jag hälsomässigt mått mkt dåligt och många prövningar kom in i min vardag. Vart så såbar att man degraderas till ett litet barn som bara vill ha en trygg plats att kura ihop sig på.

I den vevan kom detta motiv och målningen kom att ha mer betydelse än jag trodde :-)

Lilla barnet

I slutet på sommaren 2011 efter jag målat en del porträttbilder som träning föll jag tillbaka till tiden innan min högerhand förlamades och jag kunde måla väldigt djupa och personliga motiv. Helt plötsligt infann sig motivation, inspiration och lust att prova att måla det som legat inburat i mig, under åren då det hänt så mkt.

  Jag vågade prova och motiven kom flödande och tekniker jag inte haft förut hadde jag helt plötsligt nu :-)

Detta frigjorde mkt inom mig och en lättnad spred sig på mina tunga axlar.

De första personliga bildern är en serie om 3 där det är en slags berättelse om förändring, ett faktum vi inte kan påverka. Allt är föränderligt, och rörligt i livet - kan vara en tröst när livet käns stillastående!

Bild nr. 1

Denna bild visar på hur en människa stängs in i sig själv och som är så vilsen att hopp och glädje knappt finns kvar. Men hoppet är en kraftfull del av oss och den symboliseras av den lilla fågeln, som en liten påminnare :-)

Bild nr. 2

Denna bild visar hur människan, endast med en liten gnutta hopp med tiden kan bryta sig ur livets kedjor och instängdhet. Hoppet iform av den litet större korpen visar på att om man skapar ett samarbete så förstärkd de livsavgörande handlingarna och styrkan att bryta sig ur klippan är fullt ut möjlig.

Bild nr. 3

Denna sista bild skilldrar när en människa kämpat sig ur sig själv, sina kedjor och sin instängdhet. Denne tar steget framåt i livet och tar första klivet från klippan och hoppar helhjärtat ut i livet där alla möjligheter finns. Hoppet är örnen på bilden och har vuxit sig stark och gör kanske dig sällskap ut i livet och när det behövs kan hoppet lysa i mörkret så att du hittar på vägen i den stora förändringen

Planer har funnits länge att träffa familjen på marieberg, dvs Blomsterlandet o Ikea. Är brorsans ända lediga dag och jag gladde mig så för denna dag som jag önskade mig i julklapp, kommer så sällan ut så därför har denna önskning mer betydelse än vad jag kan beskriva.

Tidigt på morgon får jag besked om at ena Assistenten är sjuk, Assen som skulle följa med till shoppingen. Självfallet kan hon ju inte råför det, men kan inte låta bli att bli sååå less på att vara beroende och vara i denna sitts där jag måste betala

Att åka med en vikarie funkar inte heller då dem inte har vanan el rutinerna att åka hemifrån med mig. Förstod genast att det inte skulle bli ngn utflyckt idag oavsett hur mkt jag längtat ef den.

Har hänt så mkt jobbigt denna höst att jag är så desperat efter bra inslag i vardagen och positiva händelser. Så mkt vikt läggs på de få tillfällerna som jag kan få komma hemifrån och göra ngt roligt utöver det vanliga, därför tar det hårt på en när det alltiv rider på andras vilkor, dvs om dem är friska el inte.

Mådde redan dåligt fysiskt på morgonen, beskedet och dess faktum tog all ens ork. Låg i sängen i ngt slags töcken, kunde inte fungera alls. Mådde dåligt pga flera orsaket att jag inte ens viste vad för dag det var el att jag hadde möjligheten att duscha. Inom mig vart allt för mkt.

Fick sen reda på att det inte gick att finna assar fr lunch till kv. trodde inte mina öron föst, sen orkade jag inte reagera el känna ngt klring saken, var för tömd....

Att man ef flera år av ansökningar för att få assistans sedan skall vakna upp en dag och helt plötstsligt inte får ngn hjälp att äta, duscha, få medeciner och allt annat väsentligt för att existera....trodde aldrig att denna dag skulle accepteras som en fjärt i rymden....vad är liksom jag värd på annandag jul när alla skall iväg å fira men jag får inte det för jag är handikappad och har massa behov. Den dagen brast mycket inom mig!

Har två assar på morg å kv men även un kv den måndagen kom bara en asse och jag fick inte heller då den hjälp som jag blivit beviljad av svensk lag!

Koncekvenserna vart ett långvarigt trycksår i röven, det var min belöning för att vara sårbar å i extremt hjälpbehov. Får en knut i magen när jag tänker på denna dag.

Kampen blir nu att återuppbygga tilliten till att lita på att personal kommer varje dag så jag kan leva värdigt.

Dagarna efter var min hälsa så påverkad å försämrad att jag nästan förlorade kampen om livet, kanske är svårt att förstå men fysiska hälsan kraschar liksom när man inte får hjälp med att gå på toa, duscha, äta, få medeciner, få komma upp i permon, få leva ut intressen, få omvårdnad och det sociala mm. Vart väldigt sjuk och skör men gjorde allt i min makt att inte lyssna på kroppen och ge upp.

Ngr dagar efteråt kom jag o assen äntligen iväg till Marieberg och jag började långsamt få lite krafter tillbaka. Så är inte mkt som kan få en på fall, men även lite för att vända allt till det bättre :-)